7 april 2012

Malte

Blir tvära kast i mina inlägg men så får det vara... Ni som orkar läsa... tack... Inläggen är min väg framåt i dessa dagar... Ångest kan man inte beskriva för någon som inte upplevt...
Den 21 mars 2007 kom Malte till världen med kejsarsnitt. Jag hade valt snitt för det var enda möjligheten jag såg till att maken skulle kunna närvara. Att vänta på en förlossning som skulle sätta igång mitt i pressen att vänta på besked om makens tillstånd höll på att knäcka mig. Jag behövde ett datum, en enda fast punkt i kaoset...
Maken sov hela dagen innan förlossningen och ingen trodde knappt att han skulle orka närvara. Men på nåt vis samlade han sina sista krafter... Det var en så obeskrivligt märklig upplevelse. Jag var lycklig mitt i sorgen... Finns inga ord att beskriva en sån känsla... Det var jag, BL och vårt barn... Inget annat fanns runtomkring, allt annat var en dimma, det var inget annat som existerade. De rullade in maken och under de få minuter det tog för läkarna att förlösa vår lille grabb så orkade han sitta med... Sen fick han återvända tillbaka till sitt rum, medtagen men med all säkerhet lycklig... Jag blev ensam kvar med ett nytt litet liv i famnen...
Märkliga bilder, overkliga, går inte att beskriva... BL sitter förväntansfull... ska få möta sin son... När Malte är född får han hjälp av personalen så han får kyssa sin son på pannan... Obeskrivlig sorg och obeskrivlig glädje...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar